min bästa vän
jag önskar jag visste. men det gör jag verkligen inte. det känns som att man inte kan lita på någon.
för att lycka bäst här i världen ska man hålla mycket för sig själv och se alla som potentiella surhuven och skvallerkärringar. förlåt för mina dåligt valda ord och dåliga inställning, men inse fakta. lite rätt har jag.
såklart ska man inte hålla vissa saker inne, det finns sånt man måste och ska gå ut med, t.ex om man mår dåligt för något så ska man såklart prata med någon vuxen. men den här texten handlar om dagens ungdomar.
dagens sjuka värld.
misstolka inte mina ord, såklart finns det folk man kan lita på också, men HUR ska man kunna veta vilka dom människorna är? man tror man känner en person, men blir sviken och förådd på grund av ett misstag eller en misstolkning. vad är det för vänskap egentligen?
folk tjuvlyssnar, pratar skit, slåss, kallar varandra för de mest elaka ord. utan att egentligen bry sig, för kolla er omkring människor, det är en del av vår vardag
det borde inte vara så.
hur ska man kunna veta vem som verkligen är ens bästa vän?
förut kunde jag helt ärligt säga att min bästa vän var min förra häst Maritza, men hon togs ifrån mig. slets ifrån mig och jag förväntades glömma henne, sluta bry mig, som om jag aldrig träffat henne. som om jag aldrig älskat henne. men hon var allt för mig! hon var MIN, hon var den jag kunde fly till när jag behövde gråta, det var henne jag skrattade med och kunde berätta allt för. jag kunde lita på henne i alla lägen.
på varje träning, varje tävling så gjorde hon allt för mig, och jag gjorde allt för henne. min förra bästa vän. nu står jag här i världen och vet inte.
felicia ♥
till familj och nära vänner. nej det har inte hänt något, det var bara dags att insé sanningen! :)
