Jag minns för ett år sedan. Skolavslutningen i nian. Vi grät, häll händer, kramades, gav rosor. Men mest av allt minns jag hur vi lovade varandra att inte tappa kontakten, att alltid ha varandra. Idag är det inte ens värt ett sms, eller en enkelt fråga "hur mår du?".
Idag är det helt bortglömt, och jag är ingen alls

-

Insåg nyss hur idiotiskt det är att ha en fotovägg mitt emot sängen. Mår man lite dåligt är det lätt att väggen ger motsatt verkan och påminner om allt man aldrig får uppleva igen, och mest av allt, hur lite man egentligen betyder för dem man trodde var viktigast.
Sorry för bad feelings men ikväll känner jag mig besviken och ensam. Det är tungt nu!
Dock, efter regn kommer solsken, right?

Saknar min andra halva lite för mycket

Ligger och tänker på vunnen och förlorad vänskap. Varför? Inte en jävla aning..
I slutet av nian hade jag sådan ångest. Jag började liksom inse att jag skulle lämna min trygghetszon, mina vänner, min bästa vän, alla bekanta. Jag hade verkligen ångest! Mest av allt var jag livrädd att förlora människor, för det är det absolut värsta jag vet, förlusten av människor jag älskar.
Alla lovade varandra dyrt och heligt till höger och vänster "vi håller kontakten, vi glider inte isär"
Men här står jag idag. Visst har jag funnit nya vänskaper, nya personer att älska och dela med mig av livets alla fröjder med, men personer jag älskar har glidit ifrån mig och jag känner mig helt maktlös. Vi har alltid kvar varandra, allihopa, alla vi på albäck, men självklart har något hänt. Du har ditt, jag har mitt, ni har ert, vi har vårt. Vi prioriterar inte längre varandra, utan vill vidare.
Jag trodde det var omöjligt, men oj så ont det gör..

Jag fortsätter kämpa varje dag för att stå emot de som alltid kommer hata mig för att jag vågar, för att jag är stark nog att våga vara mig själv

The Most Astounding Fact from Max Schlickenmeyer on Vimeo.

Har lite onsdagstankar och sådär..
Kan ni tänka er att det är Juni redan? Sveriges nationaldag till och med. Det var ju nyss första maj!?

Övriga tankar som florerar i mitt huvud är..
Kommer jag trivas på ekonomilinjen?
Hur kommer min nuvarande vänkrets se ut om 1 år? Kommer alla finnas kvar och trängas med nya vänner eller kommer vissa försvinna?
Hur ser folk på mig och hur ser jag på dom?
Hur kommer jag se ut om 5 år?
Varför är alla blomblad gröna?


Hoppas ni haft en fin och riktigt svensk nationaldag!

Hade världens bästa gårkväll och natt, hade en superhärlig eftermiddag och den värsta kvällen på 3 och ett halvt år. Jag är helt slut psykiskt och kommer tagga ner bloggandet ordentligt en stund. No questions asked.
När jag kommer tillbaka är det vackra bilder och glada inlägg som gäller igen!



Ph_kenzas tattoo känns helrätt just nu

Det går att skydda barn mot våld, övergrepp och exploatering. Det går att ge dem trygghet, utbildning och mat för dagen. Och det går att befria barn från ett liv som soldat, gatubarn eller prostituerad.

UNICEF, världens ledande barnrättsorganisation, finns på plats i regeringskorridorer, slumområden, flyktingläger och avlägsna byar och arbetar dygnet runt för att ALLA barn ska få den barndom som de har rätt till. Det handlar om så självklara saker som till exempel rent vatten, vaccin mot dödliga sjukdomar, bra hälsovård, skola och skydd mot våld, övergrepp och diskriminering.

På unicef.se kan du vara med och kämpa för varenda unge, eller sprid budskapet du också genom att blogga, twittra eller "facebooka" om barns rättigheter.

Vi kanske inte kan förändra världen idag, men allt stort börjar med något litet.

Du kan göra större skillnad än du tror.

Ps. Vill du gå med i vårt nätverk bloggare för varenda unge - läs mer här!



UNICEF/Josh Estey
En liten pojke vaccineras mot mässling i indonesien, förhoppningsvis lever han just nu!




UNICEF/Georgina Cranston
Smutsigt vatten dödar fler barn än krigen. Och många är utan föräldrar som kan se till dom!




UNICEF/Donna DeCesare
Tonio Jorge, 6 år, i El Salvador fyller små plastpåsar med kol som hans familj säljer på marknaden där de bor.