"DU HAR SÅ FIN HUD" BLABLABLA
Huden i ansiktet är på oss människor mer känslig än övrig hud. Allt påverkar den. Luften, berörelse, humör o.s.v.. Men det som påverkar mest är den mängd smink som vi varje dag kletar på i tron om att det ska bli så jävla mycket snyggare och fräschare. I själva verket drar ni på er en vidrig bakteriebomb som på alla sätt påverkar din hy neagtivt.
Men innan jag fortsätter vill jag bara påpeka att foundation är okej ibland. Men fan inte varje dag.
De flesta börjar väl med det där kletet omkring årskurs 6, eller? Man gör det för att man ser syrran göra det, eller för att de coola tjejerna i skolan gör det och så vidare, och så vidare.. Men egentligen så behöver man det ju helt ärligt inte. Man är ju fortfarande slät som en liten gullig bebisröv. oftast.
Detta gör att när man når årskurs 8/9 så ser man ut som en prickigkorv. Inte så fräsht.. Men på grund av att man ser ut som en liten prickigkorv utan foundation så fortsätter man använda det, för att dölja den där pinsamma salamin. För man måste ju vara så förbannat snygg och perfekt ju!?!
Mitt tips är. Sluta med foundation. Lägg bara ner för helvete. Visst, det kommer kännas hemskt ett tag i början, men sen, ni kommer känna er så mycket fräshare! Och dessutom sparar ni tid och ni sparar oss övriga era foundationfläckar och fjortisränder.
Och om ni absolut känner att ni måste använda foundation. Var noga med att tvätta bort det med ett medel som är alkoholfritt och rätt för just din hudtyp.
Men, till och med jag använder foundation. Ibland..
På vardagarna använder jag endast mascara, ibland kajal och även ögonbrynspenna. Försöker ta det lugnt med både mascara och ögonbrynspenna, det får inte bli för mycket liksom.. Det är lätt att "fastna" i det. INGEN foundation. Täckstift om det är akut.
Till festligare tillfällen har jag oftast en lätt, lätt bronsande foundation, kajal, mascara, någon mörkare nyans ögonskugga (glittrig mörkbrun eller svart/grå) och rouge. På läpparna satsar jag på antingen ljusa, tan-färgade eller röda.
Jag bör väl också påpeka att jag ändå inte på något sätt menar någon specifik människa, utan det här är överlag. Överallt. Och självklart finns det undantag. Jag förstår varför ni använder foundation, jag anser bara att ni skulle kunna sluta.
Behöver respons också! Så---> Hit me!
"never forget there´s always exeptions!"
BEYOND THE DOOR, THERE'S PEACE I'M SURE
Would it be the same, if I saw you in heaven?
I must be strong, and carry on
den här sången träffar mig rakt i hjärtat. Saknar som aldrig förr när jag hör den, men så sjukligt fin text!
DET FINNS BÅDE FÖR OCH NACKDELAR MED ATT BLOGGA
Även inom bloggvärlden finns regler, både skrivna och oskrivna, som ska följas.
För mig och för näst intill alla bloggare så är privacy viktigt. Man vill vara öppen i bloggen, men man vill samtidgt vara privat.
Igår hoppade det in två inlägg, ett som jag skrivit för länge sen och ett jag skrev igår.
båda var inlägg som handlade om något som är väldigt känsligt, men även jag är mänsklig och behöver skriva av mig och ventilera dagar som då. Man kan tycka "varför skriver du här o.s.v" men det är för att bloggen är en så jäkla stor del av mitt liv, och jag förstår att det kan vara svårt att förstå för många, men en två och ett halvt år gammal blogg betyder rätt mycket innerst inne. Det här är mitt lilla kryp in på något sätt. Här känner jag mig trygg.
Därför anförtrodde jag mig dessa två inlägg till hejjerikaah. Och ni fick läsa. Det är EN gång om året jag blir så öppen om mitt liv här, EN gång. Och det känns ändå svårt att trycka på publicera varje gång.
jag funderar på om det verkligen är rätt, om det kanske är respektlöst mot alla andra som sörjer.
Så jag ber er om ett par saker här i det här djupa lilla inlägget -
Klarar ni inte av att blogga utan att provocera eller outa folk i bloggen, starta inte en blogg.
Klanka inte ner på folk som bloggar, det är inte vem som helst som klarar av att driva en blogg "helt korrekt" så att säga.
Om ni någonsin kommenterar anonymt så har ni bevisat för er själva att ni borde jobba på ert självförtoende.
Skit i vad alla andra säger om ert språk i bloggen o.s.v. Ni skriver som NI själva vill!
Byt inte blogg allt för ofta, tänk på hur kul det är att ha kvar gamla blogginlägg sen!!
Många pussar och kramar till er!
PICTURES OF YOU, PICTURES ON ME, REMIND US ALL WHAT WE USED TO BE
Hilary Duff – Someone's Watching Over Me
Sometimes I try to feel your fragrance, hear your voice, getting a part of you back. all I see are pictures of us, images stored in my memory, things one will never forget. you were incredible, wonderful and perfect. I would give a piece of myself just to see you again. to get a chance to say I love you and that I never ever will forget you. cause i'll not. Never ever!
You are always with me. in my heart, it is said that the heart is the most beautiful place to be with someone. therefore I think it is suitable for you there, just because you are the greatest and most wonderful human that God created. His most perfect creation, perhaps too perfect to live on earth? I tend to think you were an angel sent to earth to help me, to give me happiness. to give all the people you met a piece of your fortune cookie. at least I hope it is just like that.
I will never forget you my angel!
upp till er
vad tror ni om den här som header? 
maybe it's not my weekend, but it's gonna be my year
boxercise, poweryoga, zumba, pump, rodd, o.s.v..
har ni någon idé?
phs_ boxercise och yoga By google
SÖTVARNING
Joel Lütsow som Jonte och Rebecca Plymholt som Klara
dessa två otroligt söta människor har tillsammans spelat in filmen KLARA som handlar om att Klara(rebecca plymholt) flyttar med sin mamma till ett annat ställe då hennes föräldrar skiljs. hon känner sig utstött i skolan och har svårt att få kompisar. de flesta tjejerna i klaras klass rider och då ljuger hon ihop en historia om att hon också rider och att hon har ridit länge o.s.v. när hon tvingas visa går det åt skogen och hon träffar Jonte (joel lütsow) som lär henne rida på en häst som ingen vill ha, vid namn Star. även att ingen vill ha star så visar det sig senare i filmen att han är en riktig stjärna!
det är en härlig familjefilm som får en att både höja och sänka mungiporna. filmen är kort sagt härlig, charmig och på vissa ställen riktigt roande. trots att den kan ses lite som en småbarnsfilm. tur att jag är lite barnslig av mig!
min bästa vän
jag önskar jag visste. men det gör jag verkligen inte. det känns som att man inte kan lita på någon.
för att lycka bäst här i världen ska man hålla mycket för sig själv och se alla som potentiella surhuven och skvallerkärringar. förlåt för mina dåligt valda ord och dåliga inställning, men inse fakta. lite rätt har jag.
såklart ska man inte hålla vissa saker inne, det finns sånt man måste och ska gå ut med, t.ex om man mår dåligt för något så ska man såklart prata med någon vuxen. men den här texten handlar om dagens ungdomar.
dagens sjuka värld.
misstolka inte mina ord, såklart finns det folk man kan lita på också, men HUR ska man kunna veta vilka dom människorna är? man tror man känner en person, men blir sviken och förådd på grund av ett misstag eller en misstolkning. vad är det för vänskap egentligen?
folk tjuvlyssnar, pratar skit, slåss, kallar varandra för de mest elaka ord. utan att egentligen bry sig, för kolla er omkring människor, det är en del av vår vardag
det borde inte vara så.
hur ska man kunna veta vem som verkligen är ens bästa vän?
förut kunde jag helt ärligt säga att min bästa vän var min förra häst Maritza, men hon togs ifrån mig. slets ifrån mig och jag förväntades glömma henne, sluta bry mig, som om jag aldrig träffat henne. som om jag aldrig älskat henne. men hon var allt för mig! hon var MIN, hon var den jag kunde fly till när jag behövde gråta, det var henne jag skrattade med och kunde berätta allt för. jag kunde lita på henne i alla lägen.
på varje träning, varje tävling så gjorde hon allt för mig, och jag gjorde allt för henne. min förra bästa vän. nu står jag här i världen och vet inte.
felicia ♥
till familj och nära vänner. nej det har inte hänt något, det var bara dags att insé sanningen! :)
Vad är kärlek?
för mig är kärlek när man känner sig trygg med en person som man har känslor för, när man kan sitta tyst utan att kolla på tv eller sitta vid datorn och bara sitta utan att känna sig obekväm. kärlek är för mig underbart, jobbigt, roligt, underligt och härligt! det är liksom en enda klump av alla känslor och tankar som finns. kärlek är när man vågar prata med varandra, litar på varandra och när man inte skäms för sin "partner".
det är när man kan gråta och skratta tillsammans, när man känner det som att man ska avlida bara för att man inte fått se den man gillar/älskar eller tycker om på en vecka men när man ändå vet att man klarar av det, för man ser fram emot den dagen då man ses. att älska någon kan vara hemskt, och det ska det också få vara. ibland! men oftast är det underbart, perfekt och ljuvligt! men ett seriöst förhållande kan inte alltid vara perfekt. allt måste ha sina brister, och dom bristerna kan bli större eller mindre. det beror helt på vad man gör dom till.
man kan vara kär i i princip vem som helst, men man älskar inte vem som helst. och jag tycker att det är såå konstigt att alla säger jag älskar dig till höger och vänster nu för tiden. de tre orden, JAG ÄLSKAR DIG, ska man säga till någon som man verkligen älskar. theese days är flickor och pojkar helt galna i att säga jag älskar dig, men dom vet inte vad just Jag Älskar Dig verkligen betyder. man kan inte ÄLSKA någon man inte vet något om, eller aldrig ens pratat med. sånt kallas att vara förtjust eller småkär i någon. det är skillnad!
innan man inleder ett förhållande tycker jag att man ska ha träffat varandras familjer, lärt känna varandra under en tid och veta saker om personens personlighet.
när du kan svara på vilken ögonfärg en person har, hur lång den är, om den har syskon, hur många, vart den bor, kanske vad syskon och föräldrar heter (inget måste såklart, men det kan ju vara en stor fördel) och om dom är äldre eller yngre. ja, syskonen alltså.. ha-ha.
då är det nära eller påväg att kanske bli kärlek. eller så kanske det redan är kärlek? vad vet jag?
såhär ser jag på saken. och det är inte allt, det finns mer att säga, mycket att formulera om o.s.v. men alla tycker vi olika. det måste vi acceptera!
phs_ love by WEHEARTIT
