erika

två år sedan. två långa år utav sorg, stor saknad och ilska.
det finns ett hål i mitt hjärta, en plats. den är tom, men ändå full. full av dig.
saknaden är obeskrivlig. den är som en hundra kilos säck som hänger på mina axlar. och den blir varken mindre eller lättare. 

jag ser barn med deras mammor, vissa är lyckliga och älskar sina mammor. andra skriker och gapar på dom, säger att dom är dumma i huvudet och diverse skit. men det dom inte inser är att ena dagen finns hon där, hon gör allt för dig och älskar dig fastän du säger att du hatar henne. nästa dag kan hon vara borta.  
jag ber er. Ta vara på tiden med era medmänniskor. ett liv kan ta slut på ett fåtal minuter. och då är det för sent att säga dom tre orden Jag Älskar Dig.
hade jag fått chansen att säga det till en speciell person hade jag gjort det tusen gånger om.
man förstår inte förens det är försent.


jag tror inte på gud, men om han finns så var du hans underverk. det bästa han skapade. du var en ängel han sänt till oss för att lära oss att älska.
med ditt härliga leende, ditt underbara skratt, och med din närvaro kunde du få vem som helst att falla för dig. en person mer älskad än dig har jag aldrig sett, jag tror inte det är möjligt.
av lite gav du mycket, av glädje gav du mer, av kärlek gav du ALLT!

jag tänder ett ljus, fäller en tår och sänder alla mina tankar till dig. mitt hjärta.